De flesta besöker Söderåsen i maj eller oktober. Jag förstår det, men några av mina bästa dagar i nationalparken har varit i januari. Bokskogen står kal och man ser plötsligt hur landskapet faktiskt ser ut: sprickdalarna, rasbranterna och stenblocken som sommarens grönska döljer. Parkeringarna är nästan tomma, och en frostig morgon vid Kopparhatten kan vara lika mäktig som vilken höstdag som helst. Här är min guide till Söderåsen på vintern: vilka leder som passar, vad du ska tänka på när det är halt och hur du får ut mest av en kort vinterdag.
Är Söderåsens nationalpark öppen på vintern?
Ja. Nationalparken är öppen året runt, och de markerade lederna är öppna även på vintern. Det som stänger är naturum Söderåsen i Skäralid, som har säsongsöppet. 2026 är sista öppetdagen den 1 november, så under vintern finns ingen personal på plats. Kartor och foldrar finns ändå att hämta utanför naturum och vid turistinformationen i Röstånga.
Parkeringen i Skäralid är kostnadsfri, och det finns också parkering vid turistinformationen i Röstånga. Kommer du kollektivt stannar busslinje 518 både vid Skäralid, nationalparken och vid Röstånga busstation.
Varför Söderåsen är fin på vintern
När löven har fallit blir Söderåsens geologi synlig på ett helt annat sätt. Söderåsen är en horst, en ås av urberg som pressats upp längs den skånska diagonalen, och sprickdalarna skär rakt igenom den. På vintern ser du hela klippväggarna i Skäralidsdalen och de stora stenfälten nedanför dem.
Stenfälten är för övrigt ett vinterfenomen i sig. De har bildats genom frostsprängning: vatten fryser i bergets sprickor, vidgar dem och spränger till slut loss block som rasar ner. Det pågår fortfarande, och tidiga vintermorgnar kan man ibland höra block lossna i de yngre branterna. Det är ett ljud man inte glömmer.
Vintern är också dimmans tid. När kall luft lägger sig i dalarna och molnen hänger lågt får du de mest dramatiska vyerna från utsiktsplatserna. Och så är det lugnet. En vardag i januari kan du gå en hel runda utan att möta en människa.
De bästa vinterlederna i Söderåsen
Alla leder är inte lika bra när det är blött, frost eller snö. Branterna, trapporna och de stensatta partierna blir hala, och bokskogens löv döljer rötter och stenar. Här är de jag rekommenderar på vintern, från enklast till mest krävande.
Skärdammen runt (grå, 900 meter)
En lättgången slinga på ungefär 20 minuter runt dammen vid naturum i Skäralid, tillgänglighetsanpassad för barnvagn och rullstol. Den går en liten bit in i Skäralidsdalen, så du får dalens stämning utan branta partier. Ett säkert val en isig dag eller med små barn.
Odensjöpromenaden (svart, 1,2 km enkel väg)
Från turistinformationen i Röstånga går en lättgången väg genom Nackarpsdalen till Odensjön, ungefär 20–30 minuter. Den fungerar med barnvagn, men börjar med en kort backe som kan vara hal. Vid sjön finns vindskydd och flytbrygga. En kall morgon kan Odensjön ligga med en tunn ishinna mellan de mörka branterna, och det är en av de vackraste vyerna i hela parken. Gå aldrig ut på isen, eftersom sjön är djup och källmatad. Mer om sjön och sägnerna hittar du i min guide till Odensjön.
Kopparhatten (bil eller kort promenad)
Kopparhatten ligger en kilometer från naturum, går att nå med bil och är tillgänglighetsanpassad med utsiktsramp. Det gör den till den enklaste utsiktsplatsen att besöka på vintern. Kom gärna en dimmig morgon. Parkeringsplatserna där uppe är få, men på vintern är det sällan trångt. Läs mer i min guide till Skäralid och Kopparhatten.
Liakroksrundan (röd, 7,2 km)
Liakroksrundan går helt uppe på åsen, i bokskog förbi torpruiner och beteshagar, och tar cirka två timmar. Eftersom den undviker de branta partierna nere i dalen är den en bra längre vintervandring. Du kan korta den via genvägar eller gamla skogsbilvägar. Tänk på att trappan vid naturum just nu byggs om och att leden därför har en tillfällig start, så följ skyltningen på plats.
Kopparhattsrundan och Hjortsprångsrundan – med försiktighet
Kopparhattsrundan (gul, 4 km) och Hjortsprångsrundan (blå, 7,7 km) är parkens klassiker, men båda har branta upp- och nergångar och trappor. Hjortsprångsrundan har dessutom en sträcka på cirka 500 meter med grova stenar, som blir riktigt hala vid frost och is. Gå dem gärna på vintern när det är torrt, men välj något annat efter regn eller när det har frusit på. Och gå inte ut på klippavsatsen vid Hjortsprånget när det är isigt.
Mina tips för en vintervandring i Söderåsen
Planera efter ljuset. I december går solen ner runt halv fyra i Skåne, och nere i sprickdalarna blir det mörkt ännu tidigare. Starta tidigt och ha en pannlampa i ryggsäcken.
Skor med grepp. Stenar, rötter och blöta bokblad är hala. Kängor med bra mönster räcker oftast, och broddar är värda guldet en isig dag.
Klä dig i lager. Det är ofta några grader kallare och fuktigare nere i dalen än uppe på platån. Ta med en extra varm tröja till fikapausen.
Ta med varm fika. Det finns inget kafé i parken. Grillplatserna, till exempel i Nackarpsdalen, kan användas året runt, men ta med egen ved eller grillkol eftersom det inte är tillåtet att plocka ved i nationalparken.
Ladda hem i förväg. Mobiltäckningen är svag i dalarna, och kyla tömmer batteriet snabbt. Ladda ner kartor och ljud innan du går, och håll telefonen i en innerficka.
Hund i koppel. Det gäller i hela nationalparken, året runt.
Vinter i Söderåsen med ljudguide eller guide
Jag heter Olle Andersson, är diplomerad guide och bor i Röstånga. Vintern är när jag själv går mest i parken, och det är då platserna känns som allra mest sagolika. Vill du gå på egen hand men ändå få historierna med dig? I ljudguiden till Söderåsen berättar jag om bland annat Odensjön, Lierna, Skäralidsdalen och Kopparhatten, direkt i mobilen. Du kan lyssna gratis på de två första stoppen, och hela guiden med 18 platser låser du upp för 49 kr. Den fungerar lika bra en frostig januarimorgon som en dag i maj.
Vill du hellre ha sällskap tar jag med dig på en guidad vandring i Söderåsen, i liten grupp och i ditt tempo, med varm fika vid en utsikt. Vintern är en fin tid för en tur, eftersom du får parken nästan för dig själv.